(106 – 43 f. Kr.) [⇒ Wikipedia]
Sidöversikt
Ur › De officiis / Om plikterna ‹
Ur › De senectute / Om ålderdomen ‹
Ur › Epistulae ad Atticum / Breven till Atticus ‹
Ur › Tusculanae disputationes / Samtal i Tusculum ‹
»Av varje form av orättvisa är emellertid ingen livsfarligare än deras som, då de handlar som mest bedrägligt, agerar på ett sådant sätt att de vill framstå som goda människor.»
›Totius autem iniustitiae nulla capitalior quam eorum, qui tum, cum maxime fallunt, id agunt, ut viri boni esse videantur.‹
De officiis, 1:41; @Perseus
⇑
* * * * *
»De som skadar några personer för att istället kunna vara frikostiga mot en del andra begår samma orättvisa som om de gjorde andras egendom till sin egen.»
›Qui aliis nocent, ut in alios liberales sint, in eadem sunt injustitia ut si in suam rem aliena convertant.‹
De officiis, 1:42; @Perseus
⇑
* * * * *
»En persons värdighet bör naturligtvis få sin glans från det hem han äger, men denna glans bör han inte helt och hållet söka vinna genom sitt hem: ty det är inte genom sitt hem innehavaren bör få sin glans, utan tvärtom så bör hans hem få sin glans genom honom!»
›Ornanda enim est dignitas domo, non ex domo tota quaerenda: nec domo dominus, sed domino domus honestanda est.‹
De officiis, 1:139; @Perseus
⇑
* * * * *
»Det står illa till när man med pengar försöker åstadkomma det som bör åstadkommas genom ett hederligt och korrekt handlande.»
›Male enim se res habet, cum quod virtute effici debet, id tentatur pecunia.‹
De officiis, 2:22; @Perseus
⇑
* * * * *
»Det är ofrånkomligt att de som vill bli fruktade själva fruktar just dem som de fruktas av.»
›Etenim qui se metui volent, a quibus metuentur, eosdem metuant ipsi necesse est.‹
De officiis, 2:24; @Perseus
⇑
* * * * *
»Ingen kan vara rättvis som fruktar död, smärta, landsflykt eller utblottning, eller som sätter dessas motsatser högre än likvärdighet (inför lagen); och mest beundrar folk den som man ej kan påverka med pengar.»
›Nemo enim iustus esse potest, qui mortem, qui dolorem, qui exsilium, qui egestatem timet, aut qui ea, quae sunt his contraria, aequitati anteponit. Maximeque admirantur eum, qui pecunia non movetur.‹
De officiis, 2:38; @Perseus
⇑
* * * * *
»Av lärda män har jag förstått att man ur det onda inte endast bör välja ut det minst onda utan dessutom ur detta det minst onda söka få fram det goda som eventuellt kan finnas däri.»
›Sic ab hominibus doctis accepimus, non solum ex malis eligere minima oportere, sed etiam excerpere ex his ipsis.‹
De officiis, 3:3; @Perseus
⇑
* * * * *
»Det finns ingen som helst samhörighet mellan oss och tyranner utan snarare största oenighet. Och det är inte mot naturen att plundra, om man kan, den som det är rätt och riktigt att döda – ja, hela detta skadliga och ogudaktiga släkte bör utplånas ur vårt mänskliga samhälle!»
›Nulla est enim societas nobis cum tyrannis, et potius summa distractio est, neque est contra naturam spoliare eum, si possis, quem est honestum necare, atque hoc omne genus pestiferum atque impium ex hominum communitate exter¬minandum est.‹
De officiis, 3:32; @Perseus
⇑
Ur › De senectute / Om ålderdomen ‹
( För större urval ⇒ )
»… för ingen är så gammal att han inte tror sig kunna leva ett år till.»
›… nemo est enim tam senex, qui se annum non putet posse vivere.‹
De senectute, 24; @Perseus
⇑
* * * * *
»Och jag har aldrig samtyckt till det gamla lovprisade ordspråket som framhåller att ‘man skall bli gammal tidigt om man vill vara gammal länge’. Jag för min del skulle hellre vilja att inte vara gammal så länge än att vara gammal innan jag verkligen var det.»
›Nec enim umquam sum adsensus veteri illi laudatoque proverbio, quod monet ‘mature fieri senem, si diu velis senex esse’. Ego vero me minus diu senem esse mallem quam esse senem ante quam essem.‹
De senectute, 32; @Perseus
⇑
* * * * *
»… och jag hyser stor tacksamhet mot ålderdomen som hos mig har ökat längtan efter samtal men eliminerat längtan efter dryck och mat.»
›… habeoque senectuti magnam gratiam, quae mihi sermonis aviditatem auxit, potionis et cibi sustulit.‹
De senectute, 46; @Perseus
⇑
* * * * *
»Finns det något som kan ge näring, så att säga, åt studier och lärdom är inget angenämare än en ålderdom i lugn och ro.»
›Si vero habet aliquod tamquam pabulum studi atque doctrinae, nihil est otiosa senectute iucundius.‹
De senectute, 49; @Perseus
⇑
* * * * *
»Hur kan alltså nöjen på gästabud, i lekar eller med skökor jämföras med dessa nöjen, nöjen som består i att tillägna sig lärdom och som växer sig starkare hos de kloka och bildade i takt med åldern? Därför ligger det en uppriktighet i det som Solon säger i den vers, som jag nämnde tidigare, nämligen att han åldrades under det han lärde sig mycket varje dag. Så inget nöje kan förvisso vara större för en själ än detta att tillägna sig lärdom.»
›Quae sunt igitur epularum aut ludorum aut scortorum voluptates cum his voluptatibus comparandae? Atque haec quidem studia doctrinae; quae quidem prudentibus et bene institutis pariter cum aetate crescunt, ut honestum illud Solonis sit, quod ait versiculo quodam, ut ante dixi, senescere se multa in dies addiscentem; qua voluptate animi nulla certe potest esse maior.‹
De senectute, 50; @Perseus
⇑
* * * * *
»Vad gamlingens snålhet egentligen skall vara bra för, det förstår jag inte. Ty kan något vara mer absurt än att söka desto mer färdkost för ju kortare väg som återstår?»
›Avaritia vero senilis quid sibi velit, non intellego: potest enim quidquam esse absurdius quam, quo viae minus restet, eo plus viatici quaerere?‹
De senectute, 66; @Perseus
⇑
* * * * *
»Jag har personligen fått känna på […] att döden är gemensam för alla åldrar. Dock hoppas den unge att han skall få leva länge, vilket gamlingen inte kan hoppas på – i så fall han hoppas ovist. Ty vad är dummare än att hålla det osäkra för säkert, det falska för sant? Men gamlingen har inte ens något att hoppas på. Ändå är han i ett bättre läge än den unge, ty det den unge hoppas på har den gamle uppnått: den ene vill leva länge, den andra har levat länge!»
›Sensi ego in optumo filio […] mortem omni aetati esse communem. At sperat adulescens diu se victurum, quod sperare idem senex non potest. Insipienter sperat. Quid enim stultius quam incerta pro certis habere, falsa pro veris? At senex ne quod speret quidem habet. At est eo meliore condicione quam adulescens, cum id, quod ille sperat, hic consecutus est: ille vult diu vivere, hic diu vixit.‹
De senectute, 68; @Perseus
⇑
* * * * *
»… timmarna och dagarna, månaderna och åren, går, och den tid som gått kommer aldrig tillbaka; inte heller kan man veta vad som följer. Den tidsrymd som var och en får att leva under bör han vara nöjd med. En skådespelare behöver inte spela med i hela pjäsen för att behaga så länge han vinner uppskattning i den akt där han varit med. Inte heller behöver de visa människorna vara med ända tills ridån faller. Ty en kort levnadstid är [ändå] tillräckligt lång för att leva väl och hedervärt!»
›… horae quidem cedunt et dies et menses et anni, nec praeteritum tempus umquam revertitur, nec quid sequatur, sciri potest; quod cuique temporis ad vivendum datur, eo debet esse contentus. Neque enim histrioni, ut placeat, peragenda fabula est, modo, in quocumque fuerit actu, probetur, neque sapientibus usque ad ”Plaudite” veniendum est. Breve enim tempus aetatis satis longum est ad bene honesteque vivendum;‹
De senectute, 69-70; @Perseus
⇑
* * * * *
»… och jag ångrar inte att jag har levt, emedan jag har levt så, att jag inte anser att jag fötts förgäves, och jag träder ut ur livet som ut från ett gästabud och inte som ut från mitt hem. Naturen har gett oss ett härbärge att vistas i, inte att bo i. O lyckliga dag när jag skall få bege mig till denna gudomliga skara av själar och mötet med dem och lämna denna människohop och avskrädeshög!»
›… neque me vixisse paenitet, quoniam ita vixi ut non frustra me natum existimem, et ex vita ita discedo tamquam ex hospitio, non tamquam domo. Commorandi enim natura deversorium nobis, non habitandi dedit. O praeclarum diem, cum in illud divinum animorum concilium coetumque proficiscar cumque ex hac turba et colluvione discedam!‹
De senectute, 84; @Perseus
⇑
Ur › Epistulae ad Atticum / Breven till Atticus ‹
»… och den långa tid, då jag ej kommer att finnas till längre, berör mig mer än denna korta tid här, som i vilket fall som helst tycks mig alltför lång.»
›Longumque illud tempus cum non ero magis me movet quam hoc exiguum, quod mihi tamen nimium longum videtur.‹
Epistulae ad Atticum, 12:18; @Perseus
⇑
Ur › Tusculanae disputationes / Samtal i Tusculum ‹
( För större urval ⇒ )
»Kanhända säger jag inte så som jag känner det: men just detta att plötsligt inte längre finnas till efter att en gång ha existerat, det tycker jag är det värsta man kan tänka sig!»
›Non dico fortasse etiam, quod sentio; nam istuc ipsum, non esse, cum fueris, miserrimum puto.‹
Tusculanae disputationes, 1:12; @Perseus
⇑
* * * * *
»Eftersom det inte finns något ont efter döden, så kan inte heller det att vara död, som följer närmaste på den tid efter dödsögonblicket, i vilket du medger att det inte finns något ont, vara något ont: således är inte heller det att behöva dö något ont, ty det är att komma fram till det, som – vilket vi tillstår – inte är något ont!»
›Quia, quoniam post mortem mali nihil est, ne mors quidem est malum, cui proxumum tempus est post mortem, in quo mali nihil esse concedis: ita ne moriendum quidem esse malum est; id est enim perveniendum esse ad id, quod non esse malum confitemur.‹
Tusculanae disputationes, 1:16; @Perseus
⇑
* * * * *
»Om det förhåller sig så med naturen att vår tillblivelse innebär början på allting för oss, så innebär döden slutet (på allting för oss). Såsom inget berörde oss före vår tillblivelse, så kommer inte heller något att beröra oss efter vår död. Så vari kan det då finns något ont, då döden varken berör de levande eller de döda?»
›Natura vero si se sic habet, ut, quo modo initium nobis rerum omnium ortus noster adferat, sic exitum mors, ut nihil pertinuit ad nos ante ortum, sic nihil post mortem pertinebit. In quo quid potest esse mali, cum mors nec ad vivos pertineat nec ad mortuos?‹
Tusculanae disputationes, 1:91; @Perseus
⇑
* * * * *
»Jag förnekar inte att smärtan som sådan är reell – varför skulle själsstyrka annars vara något eftersträvansvärt? – men jag påstår att den kan undertryckas genom att vi håller stånd mot den, om det [nu] bara finns någon motståndskraft. Finns ingen motståndskraft, varför lovsjunger vi då [den stoiska] filosofin eller stoltserar med dess namn?»
›Non ego dolorem dolorem esse nego—cur enim fortitudo desideraretur?—sed eum opprimi dico patientia, si modo est aliqua patientia; si nulla est, quid exornamus philosophiam aut quid eius nomine gloriosi sumus?‹
Tusculanae disputationes, 2:33; @Perseus
⇑
* * * * *
»O du filosofi, du som vägleder våra liv, som utforskar vår moral och fördriver våra dåliga vanor! Hur skulle inte bara vårt utan människors liv överhuvudtaget kunna existera utan dig?»
›O vitae Philosophia dux! O virtutis indagatrix expultrixque vitiorum! Quid non modo nos, sed omnino vita hominum sine te esse potuisset?‹
Tusculanae disputationes, 5:5; @Perseus
⇑
* * * * *
»När en stor mängd guld och silver fördes fram i en procession sade Sokrates: ‘Tänk så mycket det finns som jag inte hyser begär efter!’.»
›Socrates, in pompa cum magna vis auri argentique ferretur, ”Quam multa non desidero!” inquit.‹
Tusculanae disputationes, 5:91; @Perseus
⇑
* * * * *
»… den som kan samtala med sig själv kommer inte att söka sig någon annan samtalspartner.»
›… qui secum loqui poterit, sermonem alterius non requiret.‹
Tusculanae disputationes, 5:117; @Perseus
⇑
* * * * *
Latinska citat och tänkvärdheter 